tiistai 4. helmikuuta 2014

Hbl: Förvåning över bilden av åländskt rasistparadis

Hbl/STT: Förvåning över bilden av åländskt rasistparadis 4.2.2014
Nya Åland, pääkirjoitus: De längtar till landet som icke är, och som aldrig har varit 3.2.2014

Lantrådet Camilla Gunell säger sig vara förvånad över att en person, som Nya Åland skrev om nyligen, uppfattar Åland som ett drömland för rasister och Mariehamn som en "helvit stad".

– Att Åland skulle vara ett paradis för rasistsympatisörer är verkligen pinsamt, det är svårt att begripa.

Nya Åland skrev nyligen om en svensk som i programserien "Rädda Sverige" i Sveriges radios P1 i söndags berättade att han flyttade till Åland för ett år sedan för att komma bort från den stora invandringen i hemlandet och för att han ser Åland som ett drömställe för rasister. Han säger sig vilja vara omgiven av vita människor.
Gunell är förvånad över att Åland kan uppfattas på det här sättet.

– Som företrädare för landskapsregeringen är jag alltid stolt över att kunna berätta att Åland är en ö som mot alla odds har en god invandring. Trenden är att folk flyttar till storstäderna, men vi visar på inflyttning från många olika länder. Vi får en allt mer mångkulturell bild som vi vill framhålla och som vi är stolta över.

Ingen utspridd bild

Att det på Åland finns över 80 olika nationaliteter och över 50 olika språk är något att vara glad över, enligt Gunell. När Åland lyfts fram som ett bra ställe för personer som kallar sig själva för rasister, betyder att andra måste motverka den bilden.

– Det är så klart inte ett positivt inslag för Ålandsbilden. Det betyder att vi andra som vill ha ett öppet och tolerant Åland där människor vill ha sin livsplats, måste berätta ännu mer om det. Jag hoppas att människor förstår att det här är ingen utspridd bild, utan en åsikt i marginalerna.

________________________________

Nya Åland, pääkirjoitus: De längtar till landet som icke är, och som aldrig har varit

En helvit stad sägs vara vad som lockar rasisten Daniel Lampinen att bo i Mariehamn. Detta enligt ett program i Sverige radio s P1, ”Flykten från pisslandet”.
Denne Daniel uppges bo i en etta med havsutsikt i Mariehamn, och bara jobba lite ibland.
Det är väl fint att vårt samhälle kan erbjuda såna villkor för inflyttade. Låt oss hoppas att det även gäller andra som kommer till vårt landskap utifrån, och som i motsats till ”Daniel” vill göra något konstruktivt för samhället.

Men låt oss inte ödsla mer till på ”Daniel”. Han bor uppenbarligen inte i samma verklighet som vi andra, som ser en stad och ett landskap som bara blir brokigare och färggrannare, och som välkomnar den förändringen.
För svenska rasister av varierande övertygelser tycks Åland har blivit sinnebilden för det vita, ariska, rena samhället, men det är en bild de odlar på tvärs mot verkligheten.
Kanske är det drömmen om 1950-talets Sverige de ser, med Bullerby-barnen och höskrindorna och den problemfria homogeniteten när alla är lika och vill samma sak.

Tyvärr var det ju aldrig så. Den idealiserade tid och plats Sverigedemokrater och andra rasister ser framför sig och ser Åland som en spegling av, den var inte verklig. Även det porslinsvita Sverige var befolkat av samer, finnar och romer, och så småningom av de första invandrargrupperna som var med om att bygga upp det svenska välståndet. Det välståndet byggdes dessutom upp under en lång period med socialdemokraterna som statsbärande parti.

När historien skrivs om, vilket ju är en ständigt pågående process, för att passa de syften som man för stunden och dagen har, är det lätt hänt att man plockar detaljer ur den som vore det ett smörgåsbord där man till exempel kan plocka ut våldsstatistik, sysselsättning och etnicitet ur 1950-talet och påstå att man därmed bevisat något.
Man kanske vill underlåta att berätta om fattig-Sverige, miljonprogrammen, service-nivån, klasskillnaderna eller det faktum att det gick så bra för Sverige berodde på att man var att av få länder i Europa som inte förötts av kriget.

På rikshåll, i Finland, funderar man just nu på att göra om undervisningen på gymnasialstadiet, så att allt fler kurser blir valbara. Det ska vara möjligt att genomgå en tre-årig yrkesutbildning utan att läsa en enda timme historia.
Det är fel väg att gå.

Det kanske inte är viktigt att komma ihåg vilket år Väst-rom föll, men till exempel romarrikets historia, dess monumentala uppgång och totala fall är en lärdom som fler borde ta till sig. Kanske kunde Egyptens historia vara till hjälp för att förstå komplexiteten i relationen mellan slaveri och religion, eller kolonialismens historia för att förstå hur man blir riktigt rik utan några som helst medmänskliga skrupler.

Vi kan strunta i vad rasisterna i marginalen tycker. De kanske är bara marginaliserade. Men vi ska akta oss noga för att stå där utan motargument för att vi i vår enfald har gjort oss dummare och okunnigare än vi behöver vara.

Nina Fellman